"kan du beräkna pH på ett salt?" "mnä"

Saker jag har lärt mig under min första tenta-p:

1) Man har inte pluggat på riktigt förrän man har gått igenom en tentaperiod.
2) Läsa in 500 sidor kemi på 10 dagar är en dum idé.

Slutsatser man kan dra av detta:
1) Jag kommer misslyckas totalt med tentan imorgon.
2) Jag är dum.
3) DONUTS

"You're a dancing queen"

Min enda egentliga spotify-spellista är 0% hetero. :P Det är min pepp-feel-good-lista.

Jag är mitt inne i tenta-p just nu. Hade tenta i matten idag på förmiddagen, känner mig helt slutkörd. Svår var den också, ligger liksom lite på gränsen över om jag tror att jag har klarat den eller inte. Behövde ju bara 6 poäng, det borde jag väl ha kunnat skrapa ihop...?

Jag saknar dessutom gymnasiets trevliga tid med formelsamlingar till proven. Jag drömde om sinus och cosinus-satser inatt.

Om cirka 10 dagar har jag tentan i kemi. Meh.

Mn, halv nio är ju lite väl tidigt att gå och lägga sig, med det känns så frestande...

Ohh, förresten. Tänker ni samma sak som mig? Skjorta/slips-kombinationen? o.o

"Strangely enough, this is the past that somebody in the future is longing to go back to"

Idag var det min tur att stå för korridorsfikat och det var ju kanelbullens dag och allt, så jag insåg min plikt. Bullarna blev riktigt lyckade (if I may say so), allt gick åt och nu ska jag dessutom översätta receptet åt två av utbytesstudenterna. :)

I fredags var jag på Höstglöd, en sittning som Tingeling, Ling-sektionens "tjejförening" (d.v.s. det är en förening både för män och kvinnor, men som är till för att tjejerna på teknikutbildningarna ska kunna "hitta" varandra) anordnade. Föreläsning om kvinnors roll inom teknikföretag, middag och kul sällskap. Var jättetrevligt. Jag var enormt snuvig, men det var trevligt ändå.

Rent allmänt så antar jag att jag fortfarande kan säga att jag trivs i Linköping. Ändå är det en del av mig som fortfarande längtar tillbaka till Fårösund. Försöker säga åt mig själv att jag inte kan hålla på och längta sådär, men det kommer jag nog alltid göra. Det är bitterljuvt. Fast inte riktigt bittert, det är ett så fult ord. Så mest ljuvt, med en bismak av längtan. Är jag för sentimental nu?

for the price of a cup of tea

Jag tycker om hösten. Det finns visserligen avigsidor med den (som att cykla till skolan i regn och kyla) men överhuvudtaget står jag ut med det. Jag tycker om mörkret och jag tycker om höstrusket. Mysiga höstpromenader, både i kallt klart väder och i fuktig dimma. Kura ihop sig med filtar och te när det är regnigt och trist. Visserligen blir man ibland less på ett sätt man aldrig blir om sommaren, men det är ändå något betryggande med hösten. Som sagt, jag tycker om den.

Jag antar att den här hösten kommer att innebära en massa pluggande för min del. Men det känns bra, ändå.