Try not. Do or do not. :P

Jag har söndagsångest. Jag har inte haft söndagsångest på ett år. Det existerade liksom inte på Gotland. Veckodagarna var lika trevliga som helgerna. Suck. Jag har verkligen ingen lust att börja jobba imorgon. Mest irriterande är det för att imorgon är det inskolning, dvs. jag vet inte alls vad något kommer att innebära eller hur något kommer gå till. Jag vet inte hur jag ska fylla i min timrapport och jag vet inte ens vem jag borde fråga. Jag tycker inte om att inte veta. Visserligen kommer jag ju att lära mig tids nog men till dess planerar jag att gå omkring och vara stressad över min okunskap.

Because of the inherent absence of light!

Min tid i Rättvik börjar bra. Jag sov till tolv. Åt rabarberpaj till frukost. Halv två kom Fia förbi och vi gick ut med hundarna. Det duggade men kändes skönt. Det är lugnande att vara ute och gå när det regnar. När jag kom hem igen låg ett kort till mig i brevlådan från Pui Jin. Det stod "du gör mig glad".

Jag har fortfarande inte packat upp & jag har fortfarande inte hittat min mobilladdare.

adressera till djurens brevlåda tack

Jaha, nu sitter jag här igen. Jag och pappa åkte från Fårösund vid 6 imorse. Jag var mest bara trött och orkade inte känna något, riktigt. Gotlandsfärjan får mig alltid på lite dåligt humör (tur att jag slipper åka den mera i all fall) men jag blev lite gladare när vi körde upp på fastlandet och solen sken och jag och pappa lyssnade på Johnny Cash och Norah Jones under de 5+ timmarna det tog att köra hem.

När jag väl var hemma hade jag fått mitt arbetsschema och som det ser ut nu börjar jag inte jobba (förutom inskolning om en vecka) förrän efter midsommar. Det innebär att jag har hela försommaren att bara njuta av. :)

Jag och mamma vandrade omkring i trädgården och hon visade mig alla blommor och det här är verkligen den perfekta tiden att komma hem på. Våran körsbärslund står i full blom och det finns påskliljor kvar, gräset är grönt och härligt högt. Så himla, himla fint.

Hm, ja, nu sitter jag här hemma i mitt gamla flickrum med golvet bokstavligt talat helt täckt av kassar och väskor som inte har packats upp. Jag har försökt hitta min mobilladdare men vet inte i vilken kasse den ligger. Som det är nu är datorn det enda jag har packat upp.

Och så matvarorna förstås. Jag hittade decilitermåttet från min gamla lägenhet i mitt makaronpaket. Av alla saker att råka sno. Jag undrar om Birgitta kommer att skicka en faktura på den.

skolavslutning

Imorgon är det skolavslutning. Jag känner mig trött, jag ogillar de sista dagarna av någonting för de är liksom aldrig något annat än "sista", ett utdraget hejdå och jag har svårt att må bra över att det här året snart är över. Just nu är jag ledsen, men jag är ju samtidigt så himla glad över att jag valde att komma hit. Jag kan inte föreställa mig hur det skulle ha varit om jag hade gått direkt till universitet/högskolan och pluggat. Vet inte om jag hade orkat. Jag vet inte om jag orkar nu heller, men jag känner mig mera, vet inte, distanserad? Lite mera erfaren, lite mera okay med att saker får bli som de blir. Jag har fått ut så mycket av det här året, på många olika sätt, tack vare många olika människor. Jag är så glad över det.

jag borde egentligen sova

När jag vaknade imorse insåg jag att jag stirrade in i en vit vägg. Jag vände mig i sängen och möttes av ännu en helt kritvit vägg. Jag har tagit ned allting från väggarna nu och lagt nästan alla ägodelar i lådor och påsar. Det ekar när jag lyssnar på musik. Jag förstår verkligen inte varför vi måste flyttstäda flera dagar i förväg, för jag mår verkligen psykiskt dåligt av det här kala vita tomma rummet.

Idag var författaren Ida Linde på besök hos klassen och pratade lite om sitt författarskap och hade workshop med oss på eftermiddagen. Hela klassen var lite awkward och blyg, men jag tyckte om henne väldigt, väldigt mycket. Är det dumt att säga att hon bland annat hade en behaglig röst? Jag tyckte om hennes syn på skrivande och skrivövningarna vi fick göra var egentligen ganska enkla men roliga för man kunde göra så mycket med dem.

Jag vet inte vad det var hon sa som fick med att tänka på det, men av någon anledning började jag tänka på svenskundervisningen på högstadiet och gymnasiet och kände hur lite jag fått ut av den, egentligen. Jag menar, vad lite jag fått ut av sånt som faktiskt spelar roll för mig. (När jag gick i nian uppmanades jag fortfarande att kommentera bokens illustrationer när jag skrev recensioner.)

Jag borde inte jämföra högstadiesvenskan med det vi gör på skrivarlinjen, det är ju inte samma sak. Ändå kan jag inte låta bli att tycka att det är synd. I princip allt vi gör på skrivarlinjen är intressant och gör mig glad över litteratur och kultur. När jag tänker på svenskundervisningen tänker jag på trista artiklar som skulle omvandlas till referat, analyser av texter (analyser som kunde anses vara rätt eller fel) och på betygsatta noveller. Det fanns liksom aldrig någon uppmuntran från något håll att svenskämnet skulle kunna vara kul. Synd.

pannkakor och vänsterhänthet

Inatt drömde jag att jag stekte pannkakor. Lite skillnad från igår natt. Jag bara stod där och stekte och högen pannkakor blev större och större. Jag har försökt hitta "pannkaka" i olika drömlexikon men det finns inte.

Jag läste någonstans (nu hittar jag inte länken) att om båda föräldrarna är vänsterhänta så är det en 26 % chans att även barnet blir vänsterhänt. Jag undrar var statistiken säger om vår familj, där mamma är vänsterhänt, pappa högerhänt och alla tre barnen vänsterhänta?

Nä, jag tror inte jag hade något jag egentligen ville säga med det här.

jag tror jag fick spjuten från sagan om ringen. kanske.

Nattens dröm var, tja, inte så jättetrevlig. Den utspelade sig i min gamla gympasal från högstadiet, under en idrottslektion. Vi (jag vet inte vilka "vi" var dock, tror inte att jag kände någon där) hade någon slags tävling där vi var uppdelade i två lag och varje lag fick en sådan där blå, tunn matta som vi skulle bära omkring på för att skydda oss.

Själva tävlingen gick ut på att vi hade en massa vapen liggandes på golvet i salen och vi skulle försöka springa omkring med mattan och plocka upp vapen och slåss mot motståndarlaget. Jag minns en massa svärdsdueller lite vagt, men huvudgrejen med drömmen var att det fanns en stor hög spjut mitt på golvet och motståndarna hann dit först och började inleda organiserade spjutattacker där de kastade spjut i omgångar så att det regnade spjut över oss och vi fick lov att lyfta vår matta över våra huvuden för att skydda oss. Till slut var våran blåa matta helt söndertrasad. Jag började känna att jag inte ville dö över en jumpalektion så jag stack upp i omklädningsrummet och förfasades, av någon anledning, över att duscharna var så äckliga och att det var massa folk där.

Men, eh. Det starkaste minnet av drömmen är ändå spjuten som kom emot oss flera gånger. Inte direkt en mardröm, men det var stressande på något sätt.

Och jag vill inte veta vad Freud skulle säga om den drömmen, särskilt inte spjuten.

peas! it's also found in peas!

Igår hade vi vårt sista textsamtal. (Jag gillar inte riktigt när man kan börja tänka "sista" om saker.) Gårdagen bestod även av en timmes sömn på Johannas säng, några omgångar kubb och nostalgitripp när klassen samlades på kvällen för att titta på Lilla Sjöjungfrun.

Om exakt en vecka kommer pappa att vara här och hjälpa mig att packa in mitt liv i Volvon och på söndagen kommer jag att vara fastlandsbo igen. Redan på tisdag ska vi ha flyttstädat lägenheterna och nej, jag förstår inte varför vi ska ha städat redan då men jag vet att det innebär att jag borde börja städa idag. Jag har ju faktiskt inget bättre för mig idag. Egentligen. (Förutom att läsa dåliga Criminal Minds-fanfiction, skriva brev, läsa i Ida Lindes bok och gå och handla och sånt.)

Do you mind not farting while I'm saving the world?

Imorse när jag vaknade låg jag och huttrade och svettades på samma gång. Jag tänkte att det nog kunde vara vanlig morgontrötthet så jag gick upp ändå men jag fortsatte att känna mig konstig och seg så på något sätt hamnade jag i sängen igen och drog täcket över huvudet och skickade sms till Johanna att jag skulle skippa skolan idag. Sov oroligt några timmar till och vaknade runt halv tolv av att brandlarmet(!) gick igång. Jag hann precis vakna och kasta mig upp när det stängdes av igen. En tid senare upprepades samma sak. Jag hörde en massa hamrande och spikande också, så jag antar att det var arbetare som höll på att fixa med något.

Inte det bästa sättet att vakna, men jag mådde i alla fall bättre efter att ha sovit. Gick och lyssnade på Ellas spelning vid 2; de var verkligen jättebra. Deras allra bästa. ♥

Jag kommer ihåg när jag åkte hit på intervju förra året och vi fick se de dåvarande Ella-eleverna spela sin sista konsert. Då kände jag mig bara bortkommen och hörde inte hemma. Var det verkligen bara ett år sedan? Nu har jag bott här i ett år. Gosh.

om att gå upp i vikt

Jag känner att jag har ätit dåligt den här helgen - har liksom bara inte haft tid eller lust. (Trots att jag tycker om att laga mat.) Det märks så obehagligt tydligt efter bara en helg att höftbenen sticker ut lite mer än vad de borde och att magen är plattare. Det känns det så otacksamt det här med att försöka gå upp i vikt, när det ändå går back efter en oinspirerad helg. (Jag efterlyser viktökningsguider.)

Alternativt skulle jag inte ha något emot att bo på en ort med snabbmatställen i området. För oinspirerade dagar.

Dude, could you be more gay?

Idag har det varit varmt och solen har skinit hela dagen i Fårösund. Irriterande när solen letar sig igenom persiennerna. Dagen har vi tillbringat i vårt mörklagda klassrum med DVD-spelare, projektor och tredje säsongen av Supernatural. Jag tycker om Supernatural. Det känns liksom som en tv-serie som njuter av att vara en tv-serie och inget annat. Vilket kanske låter rätt dumt, men äh.

Under dagen fick vi ett sms av Ludde där han skrev att vi inte skulle börja förrän klockan ett imorgon och då skulle vi planera de två kommande (sista) veckorna samt ha med oss pengar och köpa de antologier vi vill ha. Det blev att promenera till Bungehallen med Johanna och ta ut pengar, men det var skönt att få lite luft. Det var en fin kväll och Fårösund var lika tomt som alltid.

Nu borde jag diska, duscha och jag borde definitivt läsa mera i Kicki och Lasse. Jag ligger 150 sidor efter min tidigare uppsatta plan. Inte bra.

Valborgsmässoafton

Jag tycker inte om Valborg. Det är en meningslös högtid på alla sätt och går på det hela ut på att frysa och supa och jag associerar kvällen med fulla högstadiebarn. Men jag ville i alla fall vara med och lyssna på mina klasskamrater Micke och Josefin när de skulle läsa vårdikter vid Bunge sockens Majbrasa, så vid halv nio var vi några stycken som drog oss bort till den lokala Majbrasan. Det var trevligt. Det vara massa Fårösundare där och allting var oorganiserat och oinspirerat som det brukar vara vid Majbrasor men jag tycker om att lyssna när mina klasskamrater läser dikter. Efter ett tag gick vi tillbaka till skolan igen och tog fram lite cider, salta pinnar och vårt hemmagjorda chokladgodis från releasefesten igår. Efter lite umgänge drog vi oss hemåt och nu senast har jag halvsovit (jag somnade nog till helt några gånger) i Johannas säng under filtar och med en massa kuddar medan hon såg ikapp mig på Supernatural.

Så det har ändå varit en bra Valborg. En sån kväll som gör att jag känner att jag vill inte flytta härifrån om två veckor.