Maybe he was rolled up in a carpet?

Jag hade en dålig dag idag - kände mig helt seg och lyckades aldrig skriva något vettigt till skrivövningarna och självförtroendet liksom bara sjönk obehagligt fort. När jag kom hem kröp jag helt enkelt ner under täcket och värmde mig och lyssnade på John Denver.

Sedan lyckades jag masa mig iväg till gymmet i alla fall och jag är så glad att jag gjorde det. Jag mår verkligen sjukt bra efter att ha gymmat. (Känner mig lika överdrivet hurtig som Blondinbella när jag skriver så men äh.) Innan jag flyttade till Fårösund kände jag mig alltid för self-conscious när jag skulle gymma och vågade aldrig ta i så mycket som man borde men nu när jag har lärt mig ignorera andra på ett annat sätt så är det bara skönt. Grymt bra sätt att arbeta ut frustration/irritation/ångest och man får faktisk en underlig kick av självförtroende efteråt.

Mimmi frågade precis om jag skulle hem nåt till Rättviks marknad i helgen. Kände plötsligt ett sug efter varma chips och sockervadd. Men rent logiskt kan jag ju inte betala tusen spänn jag inte har för att åka till Rvik en helg.

djupa andetag

Jag kom bara att tänka på, tonåren, högstadiet antar jag, och jag brukade ha ögonblick när allting jag kände bara brukade sugas inåt och jag mådde spontant dåligt, oroskänslor och jag bara ville bort från mig själv och jag brukade få känslor av att världen kändes väldigt avlägsen från mig, eller i alla fall mitt medvetande.

Jag lärde mig efter ett tag att känna precis när en sån attack skulle komma och tog en paus från allting och tog ett djupt andetag och försökte slappna av. Det funkade. Man liksom samlade och stabiliserade sig själv.

Jag bara kom att tänka på det nu för jag låg på sängen och inte gjorde någonting särskilt. Nu när jag tänker på symtomen så skulle det kunna vara någon slags panikångest, jag vet inte för jag pratade inte med någon om det, direkt, för det kändes så konstigt att beskriva. (Och jag ville inte att folk skulle tro att det var något fel på mig – jag måste ha varit vad, 13 år?) Och nu har jag inte varit med om något sånt sen runt åttan/nian.

hade jag fortfarande varit kvar på gymnasiet hade jag haft måndagsångest nu

Idag hade vi inga lektioner, men jag gick ändå upp till frukosten. Kände mig väldigt duktig och mådde bra av att solen sken. Satte mig i datasalen och skrev utvärderingen av skolåret som Ludde hade bett om. Sen gick jag och Johanna och handlade och fick reda på att det hade bestämts att vi skulle ha möte efter förmiddagsfikat. Jag erkänner att jag kände mig väldigt oengagerad i mötet, men det fortlöpte i alla fall. Sen lunch, och nu sitter jag hemma och vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag tror Johanna kanske skulle städa så jag vågar inte försöka övertyga henne att vi ska titta på Numb3rs. Så jag lyssnar på gammal Amerikansk country/folkmusik på last.fm. John Denver, Cat Stevens, Dan Fogelberg osv. "Gubbsmak" galore. :)

När jag ändå bara sitter här och inte har nåt för mig känns det som att jag lika gärna kan sortera högen papper på köksbordet. Kanske. Kanske inte.

Kill the monsters - Steal the gadgets - Stab your buddy!

Gårdagen gjorde mig glad. Vårt textsamtal var slut lagom till klucko tei, alltså förmiddagsfikat och sen satt vi i solen på skolans altan i princip hela dagen. Dagen bestod av umgänge, försök till att skriva, läsning ur Kathy Reichs nyaste bok, muffins, ful solbränna, två omgångar av Munchkin Impossible och siamesiska bananer.

Det var en bra dag.

(Fotot är skamlöst stulet från Annelies blogg.)

älskar, älskar inte

Jahaja. Har varit fint väder idag, sådär så att jag tog en promenad utan att behöva jacka. Sånt gillar jag. Något annat jag gillar är den enorma mängden blåsippor i Fårösund. Något jag inte gillar är den enorma mängden myror som har börjat komma fram. Jag har inget emot myror, personligen, men jag har nog aldrig sett så mycket myror i ett enda samhälle tidigare.

Idag är nog en sån där dag när man (jag) fixar med allt det där nödvändiga. Jag har en maskin med tvätt igång och ska hänga den tvätt som är klar. Sen lite grovstädning, och så måste jag skriva på uppgiften tills på fredag. Känner mig inte så motiverad.

Sen måste jag laga mat, också. Dagens middag på Markan bestod av pannkakor (eller crêpes då) med räkor + massvis med dill. Jag ogillar dill. Dill är en av få saker vars smak gör mig lätt illamående. (En annan sak är grönpepparsås. Om nån undrar, menar jag.)

någon borde troligen säga be careful what you wish for (panik över alltings stillastående)

Jag mår inte dåligt. Det lutar mer åt bra än dåligt faktiskt. Jag har egentligen haft en skön dag, Ludde föreslog en promenad efter förmiddagsfikat och sedan att vi skulle sluta efter lunch för att han skulle iväg till vårdcentralen. Annelie, Johanna, Ellinor, Sara och jag gjorde ett försök att se på Numb3rs, men efter något avsnitt började DVD:n att hacka för mycket.

Men väl hemma gjorde jag ett försökt att läsa i Indrivaren av Robert Kangas eftersom vi ska ha seminarium på den på torsdag men trots att jag gillar boken kunde jag bara tvinga mig själv att läsa några meningar innan jag kände någon slags panik. Det slutade med att jag drog på mig jackan och gick ut på promenad i en timme tills middagen.

Jag känner mig bara rastlös och omotiverad. Jag skulle vilja ha något jag känner att jag vill jobba på, ett mål av något slag. Skrivandet går segt, det krävs liksom känslor för att skriva och jag känner väldigt lite just nu. Ingen drivkraft alls. Jag skulle vilja ha något att låta hjärnan gå lös på.

vår

Så efter en intensiv men jätterolig vecka i Estland (jag kanske skriver mer om resan senare) och en mysig helg hos Åsa och Markus i Stockholm kom jag tillbaka till ön igår kväll. Det var skönt att kliva iland och inse att det börjar bli grönt, löven börjar spricka upp lite smått och det finns en massa vårblommor: jag är glad över att vara tillbaka. När jag kom fram gick jag och Johanna och handlade mat och godis och sen blev det både påskavsnittet av Doctor Who, det Bones-avsnitt som sändes på tv och sedan lite Arkiv X för våran del. Plus fanta, te och Johannas gratis chokladkaka. ;)

Men i kontrast så har det tydligen hänt sjuka saker på skolan under min frånvaro. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det, men det är en trist stämning. Två fall av misshandel på mindre än en vecka?

den kommande veckan...

Det stör mig lite att det finns ett nytt avsnitt av Doctor Who ute och jag har inte sett det än. Jag hade planerat titta idag, men dagen blev full av packning, ansökan till högskola (det blev kemisk analysteknik i Linköping, varför vet jag egentligen inte men något får mig att tycka att det verkar intressant) och sånt. Dessutom var datorn upptagen större delen av dagen, så ingen Doctor Who för mig.

Imorgon vid åtta går min buss mot Borlänge, som sedan ska bytas mot tåg till Sthlm. Jag kommer ha sex timmar att fördriva där - vet inte riktigt vad jag ska göra. (Min packning är faktiskt inte så tung--vad har jag glömt?--så jag kanske kan vandra omkring lite, har t.o.m. en gammal förköpsremsa till t-banan.)

Sen kommer jag att möta upp klassen och så kommer det att bära av till Estland! Jag ser fram emot det en massa, även om jag kanske känner att vårat program kommer vara väldigt späckat. Är hemma i Sverige igen på fredag så jag stannar hos Åsa över helgen. Tillbaka på Gotland är jag söndag eftermiddag.

Så, massa resande för mig.

min dag (spänning)

Jag kom, jag såg, jag fikade. Först hemma, en stor bit morotskaka, sen muffins hos Fia. Inte för att jag inte njöt båda gångerna. ;) Jag har inte gjort så mycket idag. Spelat lite Mariokart med Johan, gått ut med hundarna, badat bastu, sett om några avsnitt av Bones...jag trivs.

Jag tror inte att jag behöver så mycket mening i mitt liv. Lite sorgligt.

to-do list

Saker jag måste göra:
- Boka tåg & färjebiljetter
- Kolla utbildningar (ha sista minuten-ångest)
- Leta upp och logga in på mina bostadskösidor
- Ringa om jobbet (senast torsdag)
- Skriva något att lämna in till nästa textsamtal (senast fredag)

...det är inte så mycket egentligen. Det känns som mer än det faktiskt är.

Jag vill verkligen, verkligen se den här filmen. Den verkar helt underbar ju! (Varför har jag inte hört talas om den tidigare?)

kinda cute but generally useless in the wild

Idag kan jag meddela att intervjun jag skulle på var mer av en informationsträff och att jag troligen kommer att vara timanställd vikarie på hemtjänsten i sommar. Jag vet inte hur mycket jobb det innebär, men jag kommer väl troligen få tjäna lite pengar i alla fall. :)

Igår tog jag bussen ned till Rättvik för att träffa Pui Jin. Det slutade med att vi gick en promenad ut på Långbryggan och satt där i solen och pratade - mysigt! Blev lite kallt efter ett tag dock. Siljan är fortfarande helt isbelagd.

På ett nördigare spår så hittade jag en söt Zack-fanvideo på Eric Millegan's hemsida, sammansatt av klipp från första säsongen; sådant där som man bara blir glad av och man kan liksom låtsas att hey, allt kommer att bli bra. ♥

Men, mnä, nu ska jag slita mig från datorn för att hitta något att äta till lunch.

(i can't decide whether you should live or die...)

Så efter 10 timmars resa är jag hemma i Rättvik igen. Jag kände för att bryta ihop lite grann när jag klev på tåget i Borlänge och det var smockat med folk (läs fjortisar) som jag antar var på väg hem från skolan och det fanns inte en enda sittplats på hela tåget så jag satt på golvet och halvsov och lyssnade på musik och tjurade. Det är bara inte rätt att fjortisar ska sno alla sittplatser när man själv har varit uppe sen 04:00 och rest hela dagen. Inte rätt.

Jag kände mig ganska likgiltig (fel ordval men orkar inte komma på något mera passande) inför tanken att komma hem, men nu när jag väl är det så känns det bara mysigt. Har blivit hälsad välkommen hem av hundarna, ätit hemlagat lyxig middag med mamma och pappa och druckit te och bara tagit det lugnt. Till påsken kanske Åsa och Johan kommer också. :)

Nu har jag bäddat sängen i mitt gamla rum och slogs av tanken att det v e r k l i g e n är tyst här. Inga dörrar som smäller, inget folk som pratar utanför, inget kylskåp som låter när man ska sova. Det är oerhört tyst i mitt rum. Jag störs inte av ljuden egentligen, jag trivs faktiskt med dem, men nu när jag ”hör” tystnaden så känns det oerhört rogivande. Det är så hemma.

"gör som vi, skaffa en cocker spaniel"

Om ca 5 timmar kommer min väckarklocka ringa och jag kommer tvinga mig själv upp mitt i natten för att slänga i mig frukost, ta min packning och släpa mig ut genom dörren och till busshållplatsen. Det är så jobbigt att ta sig från ön - buss till Visby, båtbuss till färjan, färjan till Nynäshamn, båtbuss till Centralen och sen tåg till Borlänge, sen Rättvik. Bleh.

Blir inte bättre av att jag känner separationsångest: vill inte riktigt lämna ön just nu. Det har varit massa varmt och vårlikt idag, sådär så man kan gå utan jacka utan att frysa. Efter middagen gick jag, Johanna D och W, Annelie, Josefin och Ellinor en liten promenad och hamnade på bryggan och satt och pratade medan solen gick ned. Det är så synd att vi slutar redan i maj; jag hade velat tillbringa sommaren här också.

...jobbekymmer. så att säga.

Okay, så hur många förutom mig har lyckats få en tid för en arbetsintervju utan att veta vilket jobb det gäller? När jag fick samtalet var jag helt säker på att det gällde ett särskilt jobb men sen insåg jag att alla jobben jag har sökt faktiskt har kontor på samma ställe så det kan egentligen vara vilket som helst. Vad gör jag? Exakt när under intervjun kommer jag få reda på vad det gäller? Kommer jag få reda på vilket jobb det gäller?