"Det fanns inget upp och inget ner längre. Bara snö och elände och katastrof."

Det är underligt tyst i korridoren ikväll. Träffar vi på varandra i köket är konversationerna lugna, lågmälda. Ibland känns det som stel artighet men ikväll känns det som välvillighet. "Godnatt", "hope you feel better soon", "see you later". Bara små fraser, men så stillsamma att de känns bra att höra och säga.

Jag ska läsa lite "Trollvinter" av Tove Jansson innan jag sover. Är på sånt humör. Sluta tänka på tentan för ikväll.